Var ett tag sedan jag skrev här. Sedan 7 April 2020 har jag varit arbetslös. Det är lång tid och det tär på både psyke och ekonomi.

Nu till dagens ämne kärlek. Den 1:e oktober 2019 flyttade jag och mitt tidigare ex isär. Vi var särbo fram till 19 januari 2020. Efter detta har kärlekslivet varit i en svala som blivit allt djupare och djupare. Under våren och sommaren tar jag träffat en mycket trevlig tjej . Under sensommaren blev det en allt intensivare kontakt på Messenger. För 2 veckor sedan blev vi så ett par. Två veckor med mycket telefonsamtal , mess och sms. Vi skulle ha träffats förra helgen , men då blev hon sjuk. Så i fredags träffades vi igen . Blev en kväll med taco och soffhäng. På lördagen skulle vi fika med hennes son. Nu bar det sig inte bättre än att min stora trut får fram en mening som sårar henne väldigt djupt. Nåväl hon kör iväg och hämtar sin son. Efter en stund ringer min telefon . Hon förklarar då att hon är väldigt ledsen och av den anledningen ber hon mig packa ihopa mina saker och åka hem. Jag ångrar djupt det jag sa som sårade henne. Så nu är vi 2 ledsna själar. En som är sårad och ledsen och en som är VÄLDIGT besviken på sig själv eftersom han lyckats såra den han älskar. Nå väl, jag hoppas innerligt att vi kan hitta tillbaka till varandra.

Har varit arbetslös i Coronakrisen i snart 4 månader. Däremot har jag bara kunnat söka jobb normalt i en månad. Detta på grund att jag haft en överhängande risk att bli av med mitt körkort. Jag har under åren 2017-2019 haft ovanligt många fortkörningsböter. Innan Transportstyrelsen fått kännedom om den senaste (juni 2019) så beslutade de att ge mig en varning. Då jag visste att att de förr eller senare skulle få reda på denna, så har jag gått med en ständig oro för vad som ska hända. Jag tog för givet att när de fick kännedom om detta, så skulle jag bli körkortslös i 2-3 månader. För tre veckor sedan får jag för mig att ringa Transportstyrelsen för att kolla. Efter mycket om och men får jag reda på att de fått in ärendet i februari månad. Jag försöker då få dem att påskynda ärendet eftersom jag ju faktiskt vill kunna söka jobb normalt. Men se det gick inte för sig. Jag ber då att få prata med tjänstekvinnans chef. Men se det gick inte heller för sig, hon fick be chefen ringa upp mig. Döm om min förvåning när jag redan dagen efter blir uppringd av en MYCKET förstående chef. När jag förklarat min situation beslöt han genast lyfta fram mitt ärende först i kön. Efter 15 minuter ringer en lika förstående handläggare upp mig. Efter som den senaste förseelsen inträffade innan jag fick min varning, så beslöt hon att lägga ner ärendet.

Så nu blickar jag framåt. Den 17/9 ska jag på studiebesök för att kunna påbörja min utbildning för att utöka mina körkortsbehörigheter med minst ett C. Dessutom får jag allt betalt genom AF.

Ja, det är en väldigt bra fråga.

 Tro det eller ej, men många inom taxi kör idag på ren provision ( ingen garantilön). När vi sedan kommer in i Coronatider tappar taxi 70-80% av intäkterna. Vad händer då med en provisionslön? Ja de flesta räknar ut att om inkörningssumman minskar med 70-80% , så minskar även chaufförens lön med lika många %. Varför acceptera %-lön? Ja, när man kommer som ny ( bara 22-års erfarenhet från yrket) chaufför till

ett åkeri inleds anställningen oftast med en provanställning. Och som provanställd känns det inte lämpligt att börja kräva annat än %-lön. 

Hur hamnade jag då här? 
När man lever i ett förhållande där ens sambo inte respekterar att privata samtal får tas när jag inte har kund i bilen eller efter min arbetstid . Om jag då inte kan svara när sambon ringer, då väljer hon att ringa 5-6 gånger till under loppet av 20 minuter. Ja, som ni säkert förstår så blir det då lite svårt att vara tillräckligt koncentrerad på jobbet. Detta kostade mig min tidigare anställning, där jag hade en fast timlön. När jag då på det nya jobbet började köra på %-lön, förlorade jag 8-9000 kr efter skatt. När sedan Coronakrisen slår till med näbbar och klor blir förlusten ännu större, upp emot 15000 kr efter skatt.  I detta läget blir mer förmånligt för mig att gå på a-kassan istället.

Nå väl, det gamla förhållandet är historia. Detta har fått till följd att jag numera kan vara mer fokuserad på mitt arbete ( när jag väl får något). Dock ger det inte tillbaka det jag förlorat ekonomiskt.

Ja nu läste rätt. I praktiken så innebär detta att om jag hyrt ut min fyra i andra hand ( under förutsättning att hyresvärden ger sin tillåtelse) så skulle det kunna bli en intäkt på 60000 kr. Månadsavgiften ligget i snitt på 10000 kr. Ja, efter att hyran ät betald så skulle det bli 600000kr över på ett år. Visst , man tar en risk. Värt att fundera på.

I dagens samhälle blir barn mobbade om föräldrarna inte har ett riktigt jobb. Barn blir mobbade om någon av föräldrarna är annorlunda t ex har något handikapp. Vems ansvar är det då att lära barnen att detta inte är ok,? En del anser att det är skolans ansvar. Men var tog föräldraansvaret vägen. Det är inte skolans ansvar att uppfostra barnen. Den grundläggande uppfostran måste ligga hos föräldern. Skolans ansvar att förmedla kunskap.

Inte heller handlar detta om politik.

Återkommande så har denna förvaltning uttalat sig kränkande om saker som de inte har en aning om. Att man sedan gör uttalande inför barn att de inte behöver lyda de vuxna i en familj . De tror att det ska få familjen att fungera bättre. De ger pekpinnar till de vuxna i familjen att göra si och så. Men vad hjälper det att de vuxna blir bättre , när förvaltningen i nästa andetag uppmanar barn som är 10 år och yngre att ta kommandot i familjen.

Ja någonstans i deras register att de vuxna i denna familjen ska motarbetas ända in till döden. Så sant som det är sagt.

Gång på gång får jag höra att han ska hålla käften. Gång på gång får han höra att han inte ska vara delaktig . När han sedan inte är delaktig så får han skit för det . Men order av en
8-årig styvson det ska han ta. Men han gör bäst i att hålla käften annars vet man inte hur det slutar. Trots allt så älskar han sitt ?? över allt annat .

I påskas utökades kontakten med en av mina vänner på fejjan. Vi hade varit vänner några månader men aldrig träffats irl. Den utökades kontakten ledde till att vi träffades redan 3 dagar senare, trots 5 mil mellan oss. Detta är inget som någon av oss ångrar. Idag är vi ett par och kommer att flytta ihop om lite mer än en månad. Ja vem trodde detta när man för någon månad sedan gick där och kände sig ensam. Detta är många många år sedan som jag kände så starkt för någon som jag gör för Ulrica. Många i omgivningen tycker att vi har för bråttom . Men både jag och Ulrica tycker att detta känns helt rätt. Sedan är det så att väntar vi för länge så kommer det att bli svårare att bryta upp Isac ( Ulricas son) . Så vi tycker att det är en lämplig tidpunkt att flytta ihopa när sommarlovet börjar så han hinner komma till ro innan terminsstarten .