Ja , den benämningen kommer jag att få efter denna sommar.

Den 21 maj vaknar jag av ömhet i ljumsken. Vis av erfarenhet relaterar jag detta till att feber är på gång. Men men, plikttrogen som jag är åker jag iväg till min praktikplats i Helsingborg. Redan när jag är i Lund så känner jag hur ömhet kommit i hela benet i stället . Väl på praktikplatsen så tar jag 2 alvedon och ringer till sjukvårdsupplysningen. Jag får rådet att åka till lasarettet i Helsingborg . Där tas ett antal prover och de kan konstatera att mina trombocyter är väldigt låga . Värdet var 5 och de ska normalt ligga på 150-200. De kunde också konstatera en infektion i kroppen. Så de beslutar att jag ska bli inlagd. När jag ligger där och väntar på en plats på en avdelning så märker jag en kraftigt ökande rodnad på min höger vad. Jag påtalar detta för personalen och ett nytt beslut fattas om en akutoperation för att säkerställa att det inte är något allvarligt. Efter 2,5-3 timmar på operationsbordet kan man konstatera att det inte var allvarligare infektion och att infektionen "bara" satt i se yttersta delarna. Dagen efter blir jag flyttad till infektionen i Malmö , där jag får stanna i en vecka. Efter detta följde en sjukskrivning i 3 veckor. Trots detta lyckades jag klara min examen till fastighetsförvaltare i juni.

Ännu i dag är jag 2,5 månad efter har jag benet lindat upp till knäet , så mitt höger ben har inte fått lika mycket färg som övriga kroppen.

Vad hände då med mina blodvärden? Ja det är ett kapitel för sig . Trombocyterna vill inte stabilisera sig utan envisas med att ligga kvar på en låg nivå. Förnärvarande tar jag 70mg cortison dagligen. Man provade med att ge mig behandling genom dropp men detta var verkningslöst. Så nu är det spruta i magen en gång i veckan som gäller.

Detta tillsammans med allt annat som hänt senaste 8 månaderna känns väldigt jobbigt. Men vem fan har sagt att livet ska bara lätt. Men nu kan det bara bli bättre.