Nu har det gått över en månad sedan bomben släpptes. Men fortfarande lever jag i en ovisshet om hur det kommer att bli. Framstegen skjuts hela tiden upp av förnedringsförvaltningen i Hyllie. Fortfarande finns det dem som tycker att jag borde söka hjälp, men även om jag gör det så är det inget som påskyndar processen. Det finns också många min omgivning som säger att inte tror att det som sägs ha hänt verkligen har hänt. Det är jag evigt tacksam för. Men inte heller detta är något som påskyndar någon lösning. Jag vet inte om jag orkar leva i denna ovisshet särskilt länge till.

Tack för mig , denna tidiga sömnlösa morgonstund.

I söndags började jag stundvis få ont i magen. Framåt kvällen /natten blev det diare. Men plikttrogen som jag är bestämde jag mig tidigt i måndags morse för att gå och tömma och ta en diaretablett för att sedan cykla till jobbet. Trodde jag ja, kommer inte längre än ut i hallen förrän jag trillar och allt snurrar. Jag ber min älskade hustru att ringa efter en ambulans, själv blir jag liggande på golvet till ambulansen kommer. Vid sedvanlig undersökning innan avfärd får jag sitta på en stol i hallen, plötsligt svimmar jag av. Man konstaterar att mitt blodtryck hastigt sjunkit. Så de tar med mig till sjukhuset. Där tar de massa prover. De misstänkte först kräksjuka varpå det blev isolering. Vid röntgen av lungorna upptäcker man förändringar i vävnaderna. Resultatet av proverna visade ingen större fara för smitta. Fick efter 36 timmar på sjukhuset åka hem med diagnosen lunginflammation . Efter som jag inte har någon mjälte ska jag förutom den årliga vaccinen mot influensa ta två andra vacciner vart 3/5 år. Det hade jag totalt glömt bort ( 3-5 år går fort) , så nu får jag vänta 3 månader sedan kan ni tro att jag ska vaccinera mig.fet text

Jag ska göra som alla andra säger. Men det jag ber andra om, det är bara bullshit.
Allting ska ske på andras villkor, annars kan det vara så.

Men frågan är om det funkar i verkligheten.

Andra har fått ta skit för allt negativt som skrivits. Tror ni att jag mår bättre av det ? Nej knappast.

Senaste fyra veckorna har varit ett helvete , anklagad av sonen för att ha slagit honom. Mer parten av de närstående motarbetar att han kommer tillbaka hem. Detta är något av det värsta som hänt i mitt liv. Hela ovissheten att inte veta ens när jag kan träffa honom igen . Inte ens en överenskommelse hos socialen går att verkställa.

Inte blir det bättre av att i princip varit bortglömd i nästan två veckor.

När sedan CSNs datasystem schabblat bort mina uppgifter i sitt datasystem, vilket får till följd att min utbetalning successivt slutits upp i nästan en vecka.

Men som sagt, det är väl så det ska vara.

Någon som har provat på dessa saker samtidigt?