Nu har det gått över en månad sedan bomben släpptes. Men fortfarande lever jag i en ovisshet om hur det kommer att bli. Framstegen skjuts hela tiden upp av förnedringsförvaltningen i Hyllie. Fortfarande finns det dem som tycker att jag borde söka hjälp, men även om jag gör det så är det inget som påskyndar processen. Det finns också många min omgivning som säger att inte tror att det som sägs ha hänt verkligen har hänt. Det är jag evigt tacksam för. Men inte heller detta är något som påskyndar någon lösning. Jag vet inte om jag orkar leva i denna ovisshet särskilt länge till.

Tack för mig , denna tidiga sömnlösa morgonstund.